Orden som en ström av bister vinterkyla mot din kind. Varför lyssna? Varför inte?

 

Där sitter han, självgod, glad, nästan upprymd; den inkompetente jäveln, med sitt fula flin, sina tomma blåa ögon som stirrar glansigt och kallt. Som en död fisk, hal och slemmig på mer än ett sett, hans fula vassa örnnäsa och moustachen ger kraft åt den där känslan man får... av att han är ond. Inne på hans kontor hänger ett diplom, som för att basunerat ut hans auktoritet i lekmäns närhet, i guldram. Han talar föga övertygande, men många trögtänkta satar hinner han dupera innan någon ryggar tillbaka på hans egendomliga sätt. Han är ett as. Mentalsjuk.