Borde studentexamen återinföras?

Ja, gymnasieskolan är alldeles för flummig

37% (40)

Ja, om det leder till mer rättvisa betyg

31% (33)

Nej, det blir för stor press på eleverna

7% (7)

Nej, det känns omodernt

18% (19)

Alla former av betygssättning borde avskaffas

7% (8)

Totalt har 107 personer röstat

 

Alldeles för flummig. Det tycks som vi har folkpartistiska spambotar i farten.

och Filip och Fredrik, Kanal 5, fick priset Årets manliga programledare.och Filip och Fredrik, Kanal 5, fick priset Årets manliga programledare.och Filip och Fredrik, Kanal 5, fick priset Årets manliga programledare.och Filip och Fredrik, Kanal 5, fick priset Årets manliga programledare.och Filip och Fredrik, Kanal 5, fick priset Årets manliga programledare.och Filip och Fredrik, Kanal 5, fick priset Årets manliga programledare.och Filip och Fredrik, Kanal 5, fick priset Årets manliga programledare.

I Estland haren massgrav påträffats vid utgrävningar i landets södra delar.

Graven innehöll kroppar av tio män som tros ha dödats av sovjetdiktatorn Josef Stalins säkerhetstjänst NKVD under efterkrigstiden, rapporterar Estlands statliga tv- och radiobolag ERR.

De döda tros ha varit medlemmar av Estlands motståndsrörelse "Skogsbröderna" som kämpade mot Sovjetunionen under tiden efter andra världskriget.

Det råder föga tvivel huruvida Vänsterpartiets oåterkalleliga degenerering fortsätter att accelerera. Återigen får Jonas Sjöstedt ut och begär nu att Lars Ohly lämnar över ledarfacklan. Det bör han inte göra, inte till Jonas Sjöstedt. Inför kritiken från de historielösa och tankebefriade fånarna kapitulerar man fullt. Det är fult att nämna kommunism. Det är den största ondskan om alla. Tårar fäller man inte för någon Berlin mur, det tycker Jonas Sjöstedt är hemskt, och de få skärvor Marxism som fortfarande klänger kvar måste snarast möjligast evakueras ur tarmkanalen. Sjöstedt skyggar inte med att han är vad som kallas en förnyare. Vad detta i konkreta termer innebär är att han är för en skarpare avstickare från det förgångna. Politiskt sett är Vänsterpartiet ett socialdemokratiskt parti idag – och det är i den riktningen som Sjöstedt vill föra partiets så kallade ”förnyelse”.

Sjöstedt gör sig ofta skyldig till infantila liberala floskler. När han så beskriver en kort visit i Minsk i Vitryssland, så tycker han att det känns ”grått” och ”som sovjet”. Som typiskt för sådana historiskt illitterata imbecilla individer väljer han att för politisk egennytta att sonika förkasta historiens lärdomar till förmån för simpla revisionistiska ställningstaganden vilka reflekterar den borgerliga statens högsta önskningar: en fullskalig förkastelse av revolution, våld, och storskalig systemförändring. Därför är det föga förvånande att Sjöstedts enfaldiga smutskastning av det förgångna består i vämjeliga uppkastelser i form av ”totalitärt” och ”diktatur”, nyanslösa och ansvarslösa idiotiska påståenden som saknar respekt och intresse för historiens komplexa kamp.

Således är det heller ej förvånande att Sjöstedt – som också gjort sig känd för sitt politiska engagemang i Socialist Party USA’s New York filial, som bland detta parti i övrigt är ökänd för att vara en socialdemokratisk bastion som av vissa falanger som bevarat sin revolutionära gnista bör uteslutas – att han tar parti för Litauen och i inlägg på sin blogg ondgör sig över deporterade kontrarevolutionärer och Nazi-sympatiserande brottslingar och annat patrask. Tvivelsutan finner han även synd om vedervärdiga Polska officerare som under krigstillstånd summariskt avrättats av både Wehrmacht och Röda Armén, även om dessa i allra högsta grad borgerliga element inte förtjänade någon nåd.

Några slutsatser kan dras vad gäller Vänsterpartiets politiska åskådningar:

1)      En socialdemokratisk ekonomisk politik; Sjöstedt, likväl partiet i övrigt, vurmar för en Keynesisk politik, något som bör förkastas av alla till vänster om socialdemokrati; vissa starka högerfalanger finns vilka stödjer privatiseringar och mer liberal ekonomisk politik; se ”Vägval Vänster” och Stig Henrikssons Fagersta.

2)      Sedan Schyman-eran och dess förkastliga liberaliseringar och omdaningar, har partiet anammat identitetspolitik för att bättre tillfredställa populistiska och temporära samhällsströmningar.

Det bör poängteras där utöver att Sjöstedt är besviken med Kuba och hoppas glatt på ytterligare liberala reformer, ondgör sig över tidningar, propagerar öppet för flerpartistat. Jonas Sjöstedt säger i denna anda att tidningarna är så tråkiga, ity de där ”fyllda med propaganda”; något som tycks gå Sjöstedt förbi alldeles är att detta är ett faktum som inte är unikt för Kuba, ej heller de länder vilka Sjöstedt utan uttömmande ekonomisk, politisk och klassanalys förkastar som ”diktaturer”; kan där finnas någon som kan påstå att media i allmänhet pumpar ut någonting annat än propaganda? Politisk vinkling i nyhetsrapportering är lika ofrånkomligt som det är icke-önskvärt – från den rätta sidan vill säga. Därutöver uttrycker han en positiv inställning till den amerikanske presidenten Barack Obama, som sina fina retoriska lögner till trots fört en politik som omöjligen kan kallas annat än regressiv, höger och förkastlig; och hoppas att presidenten skall förmå Kuba öppna upp som en sluten mussla; men i en värld av fiender, vem vill komma ut ur sitt skal? Även om USA’s president inte var en anti-kommunistisk fanatiker – även gentemot korrupta revisionister som i Kuba, vilka inte utgör ett hot mot någon förutom i Amerikanska politikers feberaktiga mardrömmar – så skulle det inte vara politiskt möjligt att föra en annan politik gentemot Kuba, för de vidriga brottslingarna i den exil-Kubanska rörelsen och deras starka lobbying skulle försäkra sig om att det var ett politiskt självmord.

Addera därtill det faktum att Jonas Sjöstedt också är oförmögen att på djupare plan dissekera 2011-års skeenden i Nordafrika och Mellanöstern; han positionerar det hela som en självklar kamp mellan en rättfärdig sida för demokrati, slut på diktatur och ”social rättvisa”, även om det i t.ex. Libyen inte varit någon tydlig klassdifferentiering i dispyterna; där både lojalisterna som stödjer Qadaffi och de förkastliga rebellerna stöds av både borgerliga, småborgerliga och sektioner av arbetarklassen. Viktigt att poängtera vad relaterar de Libyska rebellerna är att blotta tre veckor efter utbrottet av fientligheter, styrdes det hela så till den grad av väst-vänliga och kapitalistiska element att en privat centralbank upprättades; därefter anställdes även som oljeminister en brottsling från Oman, för att få pengaflödet i fart, och för att förse västmakterna och deras krigshär i landet med återbetalning för deras deltagande på deras sida; och vad konflikten i Libyen utan tvivel faktiskt kan kallas, är ett inbördeskrig vari internationella krigsbrottslingar nu deltar.

Det är viktigt att poängtera, även, att det inte finns någon slags mänsklig omtanke som driver det imperialistiska systemet. Närhelst det tjänar dunkla syften och tystar inrikesangelägenheter är det passande att anamma just denna position; det vill säga att man för att rädda människoliv och för de så kallade ”mänskliga rättigheterna” ger sig in med jaktplan, båtar och missiler; men detta är uteslutande en cynisk fasad, en vämjelig lek vars syfte är att kreera internt politiskt stöd för de exploaterande äventyr man hoppas kunna ge sig ut på. FN är också en del av det imperialistiska världskapitalistiska systemet, ett av dess internationella kollaborativa organ; vari även Internationella Valutafonden, Världsbanken och Europeiska Unionen och dess exekutiva organ – Europeiska Kommissionen – är en annan del.

Slutsatsen är således att Jonas Sjöstedt står för en ytterligare högervridning i en lång rad av sådana, gående tillbaka ända till 40-talet. Denna gradvisa vridning har idag givit oss det resultat, tillsammans med den gängse högertendens som varit tydlig sedan sextio- och sjuttiotalet, och accelererat betydligt sedan 1990 – att vad som heter ”Socialdemokratiska arbetarepartiet” är ett renodlat ekonomiskt liberalt parti, besudlat av ovälkomna karriärister, och att vad som heter ”Vänsterpartiet” är ett socialdemokratiskt parti, och att de från sekteristiska splittringar födda partier med namnet ”Svenska Kommunistiska Partiet” och ”Kommunistiska Partiet” (tidigare KPML(r)) blivit lika det som under sextiotalet var Vänsterpartiet, i mindre skala. De accepterar numera den borgerliga ”demokratin” som oumbärlig, och SKP tycks mer besatta av konspirationstrams än arbetarpolitik.

Därmed konstaterat att den politiska situationen i Sverige är horribel och i sin helhet förkastlig, och att Jonas Sjöstedt som ledare för Vänsterpartiet kommer representera ett ytterligare förfall, även från den nivå som Lars Ohly och Gudrun Schyman lämnat det på.

16-åriga Helena från Borlänge shoppar, dansar och har kul med sina vänner. Låter det som en intressant tjej?

Malin Karlstrand berättar hur hon resonerar när hon klär sin lilla dotter Jolie i typiskt flickiga rosa kläder.  "Jag kan tycka att denna debatten har gått för långt och att fokus ligger på helt fel grejer!" förklarar hon på bloggen. Vad tycker du om att klä flickor i rosa och pojkar i blått?

”Sitt inte där som någon jävla slashas”, sa Maini grinigt till Black Pig som satt och slöade i soffan. ”Varför går du inte ut? Det är varmt och soligt och hur skönt som helst ute.”

”Är det därför som du legat och sölat nedanför luftkonditioneringen hela dagen?” svarade Blacky.

”Hörrudu, det där har faktiskt ingenting med saken att göra. Jag har nämligen fått order av doktorn att undvika stark värme, så det så! Det gäller mitt svaga hjärta.”

”Svaga hjärta? Är det så man kallar lathet numera? Om du har ett svagt hjärta kan det bara vara ditt eget fel, så mycket skräpmat som du äter.”

”Och det skall komma från dig? Du vet ju inte vad du snackar om Blacky. Och vad fan är det som luktar snus?”

”Det är Punky som har lämnat några prillor under bordet.”

”Vad fan är det med er egentligen? Dagens ungdom… förslöade soffpotatisar, ni är som permanent inredning i vardagsrummen, fastsvetsade i golvet framför televisionsapparaten! Och ni kan inte ens förmå er ta och stoppa använda snusprillor i sopptunnan där de hör hemma!”

”Soptunnan är full.”

”Och vems fel är det?”

”Ditt.”

”Mitt? Och hur i helvete går det ihop Blacky? Jag tog för fasiken ut soporna förra veckan! Och nu är det helt fullt igen menar du? Det ante mig så uppsvälld och slösaktiga som ni är.”

”Men jag skulle tömma soporna igår men då fanns det inga nya soppåsar att ersätta med. Jag kände mig som om jag gått till Disneyland när jag gick in i garaget och letade. Där fanns bilar och saker – som du köpt Maini – men inte en enda soppåse.”

”Det är väl inte mitt fel. Det är inte mitt ansvar. Jag sa åt Solki att köpa soppåsar i förrgår men har verkade lite slirig då, så han mindes nog inte. Alltså kan vi konstatera att Solki är den som skall beskyllas, inte jag.”

Och det var precis då som den försynte griskultingen Solki rullade in i vardagsrummet på sin skateboard.

”Pratar du skit om mig igen nu Maini?” frågade han och log som om han visste hemligheter och bara väntade på rätt tillfälle att sprida dem vida kring som de mest illasinnade rykten.

”Nej, inte alls”, sa Maini. ”Jag bara konstaterade faktumet att du förglömt ditt uppdrag, det som jag bad dig göra i förrgår, nämligen att köpa soppåsar.”

Solki suckade surt. ”Maini, jag gjorde faktiskt det, och om du inte varit så oerhört glömsk, i det närmaste dement, så hade du vetat vad som hände med dem. Minigris och Dum-Dum frågade igår om de fick ta dina fina sopsäckar, och du sade att javisst, visst kunde dom få ta dem.”

”Vad fan skulle dem med soppåsar till?”

”Dom skulle röja upp i Dum-Dums spritlager och ge ut gratissprit utanför Systembolaget i Punk City.”

”Men det är ju olagligt!” skrek Maini förtvivlat. ”Så kan dem ju inte göra! Det kommer ju bli rena upploppen!”

”Det gick visst fint så vitt jag förstår”, svarade så Solki på sitt kloka vis, och Maini blev missnöjd med detta intellektuella tillbakavisande, varför han suckade som en kaffekanna som närmar sig bristningsgränsen på en alltför het stekplatta.

”Man kan ju inte bara gå och ge ut sprit utanför systemet till A-lagarna där, det fattar du väl! Socialt ansvar, vet du vad det är?”

”Nej, men jag har en känsla av att du inte heller vet det.”

Så förmedlade Black Pig sitt ogillande av dessa infantila dramer med en ohygglig avgrundsdjup suck. För den oinitierade åskådaren skulle det tett sig som om suckande och kvidande gnälljud var grisarnas primära språkyttringar.

”Vad fan är det nu då Blacky?” var Mainis svar på tal.

”Måste ni stå här och gagga? Är det bara för ni saknar riktiga liv eller vad?”

”Nu tar vi det jävligt lugnt här Blacky. Så där säger man inte till sin far.”

Black Pig hoppade ur soffan och makade sig snabbt iväg mot garaget, varefter hördes slirande. Lukten av bränt gummi spred sig ända in till vardagsrummet. Maini tog örat för ansiktet och led tyst inombords.

”Han är omöjlig den där,” sade han till Solki, ”det går bara inte längre. Det här måste få ett slut. Jag orkar inte.”

En rolig grej var när du stängde av den där wapanese-transvestiten bara för att han/hon påminde dig om mig och min japanska vän.

Kärnkraftsmotståndet ökar, enligt en ny undersökning som Synovate gjort för Dagens Nyheter.

Mer än dubbelt så många 36 procent som år 2008, då 15 procent var för avveckling, vill nu avveckla de svenska reaktorerna.

Andelen som förespråkar en utbyggnad är nu 21 procent, för tre år sedan var det 47 procent, skriver DN.

Mätningen har gjorts efter kärnkraftskatastrofen i Japan och förändringen i opinionen är jämt fördelad över svenska folket, enligt Synovate.

Att jämförelsen görs med 2008 och inte 2009 eller 2010 beror på att Synovate inte gjorde någon liknande undersökngn de åren.

1000 personer från 16 år och uppåt intervjuades via telefon under perioden 15-18 mars i år.