Eftersom det ofta saknas vittnen och då offren inte kan föra sin egen talan, är DNA-bevisning mycket viktigt, säger Thomas Eriksson, ansvarig för djurrelaterade brott vid Rikspolisstyrelsen.

– Det är ju DNA-bevisning som det mesta vilar på för att vi ska kunna få någon fälld för ett sånt här brott och för närvarande har ju inte Statens Kriminaltekniska laboratorium någon vana att analysera DNA från djur.

2010 polisanmäldes åtminstone 44 sexuella övergrepp mot djur, men troligen är mörkertalet stort. I dag räknas sexuella övergrepp mot djur som djurplågeri, men det är ovanligt att någon fälls eller att åtal väcks eftersom åklagaren måste kunna bevisa att djuret lidit.

I våras kom en utredning som vill förbjuda allt djursex och nu visar remisserna att arbetsrutinerna måste förändras för att lagen ska ha effekt. Det finns stora problem med bevishanteringen av den typen brott, säger Johan Beck-Friis informationschef vid Veterinärförbundet.

– Det finns inget större intresse av eller kunskap om hur man ska utföra det. Det kan vara runt omkring själva brottsplatsen, DNA-spår eller fysiska skador på djuren som man saknar en bra metod för att analysera som bevismaterial.

Domstolsverket ser också flera oklarheter när det gäller vem som kan straffas för sexuella övergrepp mot djur.

Bland annat undrar de i sitt remissvar om en djurägare som känner till att ett djur utsätts för sexuella övergrepp kan straffas för passivitet, trots att djurägaren saknar uppsåt.

Maria Stigsson jobbar på 4H-gården Vissmålen i Huskvarna, där det för några år sedan fanns misstankar om att någon förgripit sig sexuellt mot en get, men brott kunde inte styrkas. Hon välkomnar ett förbud.

– Djur har lika mycket värde som människor. De har inte valt att vi ska stänga in dem och begränsa deras naturliga beteende. De har lärt sig sedan de var små att människor är snälla och att bli utsatt för något sånt här är fruktansvärt.