Där – ser du dem? Deras ögon som svarta nålar, de borrar sig igenom nattens tjocka mörker, som skalpell genom kött. Ett snitt här, ett snitt där, en kniv i ditt gömda kön. På gatan står en man vars ansikte är en jämn rosa yta av ärrvävnad efter en arbetsplatsolycka och predikar om jordens nära förestående ände; upp och ned i trapphusen rör sig febrilt några sinnessjuka djävulsdyrkare från Jehovas (mer som Belsebubs, Baal) så-kallade vittnen med sina förbannade små lappar vilka ryker av dålig översättning direkt från amerikansk förebild.

Mellan solnedgång och soluppgång vänder man sig i halvdröm, våt av förnedrande svett, vaken av rädslan för morgondagen. Televisionen lanserar en ny reklam för Hjärt & Lungfonden, som för att påminna om alltings flyktighet och naturens makabra & evigt hemsökande, själlöst ursinniga förföljelser. Bengt tar sitt liv, kastar sig framför ett tåg vid Sundbybergs station; fin snö faller från klar himmel; se där, den hjärndöda Thailandsturisten står och njuter under de för stunden blommande körsbärsträden – men likt dessa träd blir hennes blomstringstid också den väldigt kort, när hon kort därefter blir påkörd av en olaglig knarktransport på en stor aveny i Bangkok, i den kvava skuggan under en väldig motorvägsviadukt, där även dölja sig de lutande plåt- och träskjulen av några sämre ställda.

Åter igen stiftar man bekantskap med tingens obscena meningslöshet. ”FÖR FRAMTIDEN!” skriker en reklamaffisch ut, men det finns ingenting att ta på allvar däri, ingenting att lyssna till; det är en väsande röst som talar strunt. En gammal man med rollator halkar på en isfläck där en cykelbana slutar svagt, och faller till en våldsam död. Bårhuset som en enorm frys med hästkött ingen vill äta. I lera och träck ligger kadaver och ruttnar i den Thailändska sommarhettan. Turistfamilj Nummer Fyratusen-trehundraåttiotvå åtnjuta det hus de hyrt, som byggts, trodde de i alla fall själva, enkom för dem. Poolens filter har gått sönder, men ännu har de inget märkt, sådana problem betrycker dem icke för stunden.

När pappan i familjen så en kväll då hans fru klagat på huvudvärk – vilket han ännu inte vet beror på att hon smittats utav den ryktbara Denguefebern – ger sig ut själv för att njuta av natten i någon gudsförgäten smutsig turiststad i närheten, där vämjelig musik spys fram från stereoutrustningen och neonskyltarna flimrar och unkna svettdrypande kroppar dansar med krampaktiga sexuella rörelser, är det ingen som bryr sig. Det är ju som bekant för de billiga hororna som alla reser till detta lömska helvete, oavsett vad de kommer med för imbecilla undanflykter. Så ned med skiten, ned med allt: jämna ut nivån, samma meningslöshet består ändå.