av vedervärdigheter, avregleringar, liberalism, av folk som önskar polera tvålens kala hjässa, av förfall, lögner, förräderi och ännu fler rapporter från språkrådet om nya svengelska ord och sammansättningar

ÅT HELVETE.

Internt skämt-

Helvetsjulen. Helveteshjulen rullar vidare, Azathoths dödsspark skinnar vidare över isar och genom öde skogar.

Ditt namn förtjänar ett utropstecken: ty du är ju så kontroversiell, så populär och speciell; unik och värdefull som det står på ett reklamblad som oinbjudet trillar ned i brevinkastet med en bakgrund av en ful kvinna med vidrig hy sönderbränd efter timmar i solarium. På badhuset en gång så smög man sig in i solariet för det där spännande blåa ljuset såg så snällt och lent ut, precis som en elektrisk flugfälla drar åt sig flugor med ljus som sedan bränns till döds, attraherar solariet fjortisar som sedan bränns till döds.

 

Snitt över buken, ketchup på maten, drömmar mest-som bakgrundsljud; ett hus i vintermörkret, alla lamporna på där inne, man stirrar in från utsidan, från gatan kall och täckt av kvävande snö, inbrott på hjärnan, bryta sig in, och titta ut därinifrån, men det är ändå aldrig samma sak när man själv upplever det, för man vet att vad man än gör så kommer man aldrig att bli som dem andra, aldrig att bli normal, man saknar funktionsbeskrivning. Orden kommer likt sura uppstötningar upp i halsen, man kan inte stoppa deras flöde, deras outsägliga längtans dans, man ger efter, men det löser ingenting, man vågar ändå inte ta ett steg, varken bakåt eller framåt.

 

Man är totalt handikappad, lämnad paralyserad. Oroligt tittar man omkring sig men ser bara stirrande blickar som dissekeras precis som ett lik på ett oduktionsbord, omringat av en stark lukt av rengöringsmedel och förruttnelse. Vad är man själv, vad är man? Ens namn, ens personlighet, ett spel för gallerierna, ett dolt inre som man inte vill kännas vid, en obekväm sanning som man ofrånkomligen förnekar.

 

Du skall vara dig själv

Och vad är det? Vad är jag, var är du? Individer. Menlösa, svaga, och snart döda och bortglömda, en sekund. Vara sig själv? Vad består vi av utöver geléklumpar som formats av gener, miljö och upplevelser? Ingenting. Det går igen, samma gamla mönster. Uttryck dig själv i dina kläder. Nonsens. Man kan inte gå ut. Deras stirrande blickar. Man kan inte blotta sitt inre. Deras våldsbenägenhet, deras hat, deras förnedrande hånskratt. Man delar inte med sig av sig själv, för dem skulle ta varenda bit och förtära, skära, förkasta. Dem står där ute i korridoren utanför klassrummet, jag kan fortfarande höra sorlet av deras röster, fyllda av energi som nu väntar på att få utlopp. Dem kommer kasta sig över första bästa offer för att få sitt livs frustration att för ett par sekunder förhöjas i hatets dis.

 

Med en brödkniv skar den förryckte knarkaren sin enda vän när han trippade fjärran i skyn. I tårar blottlade han sitt inre, och fick smaka på loskor och hån, och det är så som alltid sker. Och även om man önskar att man var en stark personlighet som inte alls tog åt sig av alla deras blickar, deras ord som pilar i ryggen, att man inte ens tog åt sig av sin egen vedervärdiga fulhet som ständigt från spegeln tillbaka blickar, så är det ingenting man kan göra åt det. Det är medfött, en missbildning, en mental åkomma. Man vågar ens inte kasta blickar på vackra bröllopsklänningar man gärna vill bära, för man vet att det inte är vad som är väntat av en. Och på något vis, fast man alls inte önskar det var så, så känns det som om man måste åtminstone försöka att inte uppmärksammas av någon, att bli osynlig, att inte alltför mycket göra de sina besvikna, det känns som ett krav, ett nät av begär och förväntningar som dom har på en, och även om man vet att hur man är gör är man ett misslyckande, så vill man inte säga som det är, för dem skulle bli allt för sargade av dessa fakta.

 

Här talar vi inte om tårar, vi erkänner inga känslor, och vi bryr oss inte om någonting.

– Det du ser framför dig är en liten galastass. Det är alltså en fuskpäls. Om man ska gå på finare middagar och klä upp sin hund lite grann. Det är många sådana här som kanske man inte använder men som är fina att ha i sin hundgarderob hemma, säger Maria Nordberg driver butiken Fashion for pets.

Har man hundgarderob?

– Många inreder hela sovrum till sina hundar med garderober och sängar.

2 500 kronor kostar hundtäcket i päls och paljetter. Det dubbla får man betala för en hundsäng.

– Nu gäller också fin inredning till hundarna. Det är matchande matskålar till det vackra lantköket, gustavianska sängar till hundarna i vardagsrummet och i dag har folk säkert hundsängar i varje rum, säger Maria Nordberg.

Priset, det ligger runt 10 000 kronor. Det betyder att vi köper valpar för över 600 miljoner kronor per år. 2008 la hundägarna ut 8,4 miljarder kronor på foder, försäkringar och veterinär. Trenden är att vi lägger ner allt mer på våra fyrbenta vänner.

– Det är inte längre bara ett sällskapsdjur utan det är också en familjemedlem vilket gör att man gärna skämmer bort det och det innebär att det finns en marknad som också kan se till att det finns saker och ting att skämma bort våra hundar med. Det finns olika hundfoder, vi kan köpa alla möjliga attiraljer, hundkoppel, hundmatskålar, hundsängar, det är en stor bredd på det hela, säger Hans Rosenberg som är presstalesman på Svenska Kennelklubben.

Men även utan hundhalsband med äkta sarowskikristaller så kostar vovven pengar. Torbjörn Lindell äger både hundar och en djuraffär.

– Vad kan det gå på, en mindre hund, kanske 20 000 om året skulle jag tro men jag tror genomsnittskunden köper för mellan fem och tio tusen kronor om året, det gör mina kunder i alla fall, säger han.

Kring hundägandet har det också uppstått en egen tjänstesektor med hundyoga, hundmassage och hundspa, för att inte tala om hunddagis där kostnaden ligger på mellan två och tre tusen kronor per månad.

– Det är någonting som inte fanns för kanske 15 till 20 år sedan. Vi har fått en hel del instruktörer som har sett en marknad att utbilda våra hundägare, det finns en mängd olika kurser, säger Hans Rosenberg.

Och vill man dessutom bära husses och mattes stolthet i en kalvskinnsväska från Manfred of Sweden så rinner pengarna iväg.

– I den här butiken kostar en designad 9 600 kronor. Det här har kommit med stormsteg. Jag har varit här i fyra år och det går bara uppåt. Om man tittar i andra länder där de är lite mer vågade som USA, där är hundbranschen jättestor och det börjar komma här också, säger Maria Nordberg.

Dessa människor måste avlivas. Det är ett symtom på en svår samhällssjukdom. Hundar är dumma djur som finns till för att ätas, inte lekas med.

Now, after almost three weeks of vain pursuit, it was almost Christmas in New York; season of goodwill and suicide. Streets thronged; the air like salt in wounds; Mammon in glory.

Sitt namn till trots. Jävla idiot.

Morbid mardröm utan slut.

Vill inte se fler wapaneser på TV. Säg nej till Isadora.

Så vaknar jag med ett ryck, och i det makabra vintermörkret hör jag ett fnitter, en fnysning. Någonting rör sig, känner av luftens vibrationer. Så är han där igen, en blixt från en klar himmel, snöflingor på sommaren, han rider mig som en mara, kallsvettig av saknad. Mina händer utforskar och letar sin väg upp från hans lena höfter, upp till hans bröst, och sluter sig om hans överarmar. Han böjer sig ned mot mig, men hans ansikte är fördolt; ett munskydd täcker nedre delen av hans anlete; men jag ser hans lena raka blonda hår och känner den gudomliga närvaron som elektricitet i luften. Sörenchan… gå inte nu igen.

 

Julen kommer dundrande som ett snabbtåg och det är dags för konsumtionsorgier och från televisionsburken basuneras ut att det är bra med plastikkirurgi. Tolgfors sväljer jänkesatsen med glöd i ögonen. Detta är den politiska avgrunden som öppnar sig. De sinnessjuka amerikanska Thépåsarna skriker ut efter blod. I deras vridna värld är Obama en man från vänster; dem vet inte vad något av de ord de spyr ur sig ens betyder. Psykopaten, den levande satiren, Glenn Beck den förskräckliga rubbade saten, har sitt följe av störda individer med vapnen redo för när de ”röda” trillar ned från himlen likt en scen från den där oursäktligt dåliga filmen ”Red Dawn”.

 

De vidriga jänkarnas här kräver nu WikiLeak’s blod. ”Terroristorganisation”, muttrar en suput i senaten medan han tar emot mutor från gruvbolag. Som alltid är allting obekvämt terroristorganisationer. Carl Bildt ligger död i snön som färgats röd av stänken från yxhuggen. Renfails panna förblindar skolbarn med sin skinande reflektiva yta som förstärker solens strålar. Dem barnen kan aldrig hoppas på att återfå sin syn. Det kommer tårar ur deras ögon, tårar av total resignation och hopplöshet, men även fast de gråter kan de ingenting se.

 

Deras mödrar sjunk ned i kvicksanden och glömdes bort, begravda under fyra ton papper täckta med försäkringskassans enfaldiga försök att skära budgeten efter regeringsdirektiv. Järnvägarnas bolagisering 1988 och ytterligare försämringar lämnar svåra spår i inkompetent hantering av snökaos. Underhåll relegerat och utlagt på entreprenad hanteras otillräckligt och dyrt; återkombinera statens järnvägar. Kvicka och kreativa lösningar förglöms i affärsmässigt monetärutbyte. Effektiviteten mäts trots allt inte i operationell kvalité utan i penningflöden. Så länge pengarna rör sig fram och åter mellan borgarnas aktieportföljer och investeringsbanker så ser det ut som tillväxt, även när medelinkomsten sjunker och det reella välståndet faller som en atombomb från ett flygplan cirka 1945. Harry Truman visar upp sina runkmuskler för Stalin genom att i onödan utplåna stora befolkningscentra på de Japanska öarna. Åter vaggar dödsdomens flagga över varenda kontinent och landmassa…

Å andra sidan är du inte alls unik, och tror du dig vacker är du tvivelsutan det inte; värdefull, knappast.

Julhelvete.