Om det nu fanns någonting att säga...
Mitt huvud. Mitt arsel. Helvetes jävla--
Om man bara vore som dem andra, och kunde skriva tomt och dumt om ingenting alls. Vi bör dock fylla utrymme, och av denna anledning skall vi - återigen - ta en klassiker i repris, denna gång från 2007, väldigt tarvligt, men ändock med vissa kvalitér som i dagens skriverier lysa med sin frånvaro:
Du är sjuklig. Du vet att du är det. Även om det känns bra ibland när du vaknar och ser solen gå ned utanför ditt fönster så vet du att du är sjuk och du har fel. Dina tankar, dom är inte riktigt rätt, det är något fel med dem alla, dem är så orediga och fel. Du är en liberal, du är äckligt anal, du är både medlem i kapitalets här och Jesus Kristus församling av förvirrade individer på existensminimum. Du spyr, natt och dag, ur dig galla om socialdemokraternas världsomspännande konspiration samtidigt som du likt alla andra världens sex miljarder kverulanter uttrycker din individualitet, din distans från samhället den är bara upplevd. Du är förvirrad, men du är inte olik många andra, du är en i mängden, en i stimmet; en tidsinställd bomb.
Om man bara vore som dem andra, och kunde skriva tomt och dumt om ingenting alls. Vi bör dock fylla utrymme, och av denna anledning skall vi - återigen - ta en klassiker i repris, denna gång från 2007, väldigt tarvligt, men ändock med vissa kvalitér som i dagens skriverier lysa med sin frånvaro:
Du är sjuklig. Du vet att du är det. Även om det känns bra ibland när du vaknar och ser solen gå ned utanför ditt fönster så vet du att du är sjuk och du har fel. Dina tankar, dom är inte riktigt rätt, det är något fel med dem alla, dem är så orediga och fel. Du är en liberal, du är äckligt anal, du är både medlem i kapitalets här och Jesus Kristus församling av förvirrade individer på existensminimum. Du spyr, natt och dag, ur dig galla om socialdemokraternas världsomspännande konspiration samtidigt som du likt alla andra världens sex miljarder kverulanter uttrycker din individualitet, din distans från samhället den är bara upplevd. Du är förvirrad, men du är inte olik många andra, du är en i mängden, en i stimmet; en tidsinställd bomb.Det är den fria viljan, det är valfriheten, det är på dagens checklista, du onaner till barnprogram och du gråter dig till sömns när du inser att din käraste det är din egna hand. Du tar dig själv på brösten, du sörplar i dig kaffe för att inte sova, för du lider så av de där drömmarna, de där vidriga drömmarna du inte kan bli kvitt. När du somnar på arbetsförmedlingen eller i trappan upp till din lägenhet på femte våningen utan hiss då kommer drömmarna ändå, tentakler av ljus och socialism som sträcker sig mot dig, röda som fanan som från klocktornen i Moskva vagga så from och röd som blodet ditt.
Men du vill byta blod, du vill få det blått, du vill frysa ned hjärtat ditt så det likt blå is kallt ska vara, okänsligt och purt, ingen förorenad perversion skall längre befläcka dina tankar, kristendomen är dålig bara för att kristen moral motsätter sig kapitalismens fulländade och mest lyckade variant, anarkokapitalismen. Du vill måla hela ansiktet som guld, kapitalets färg, guld, valörer, dollartecken i dina förr så granna ögon, okänsligheten själv. Dina tårar dom är syra och dom droppar ned på mina fötter, och det svider så, kan du inte sluta? ”Men nej,” säger du då, ”du är en av de svaga, du måste dödas, du måste förgöras, förpassas, sådana som du med socialdarwinismen utplåna!” Och du skrattar och du går hem, jag med hål i fötterna efter den blåfärgade svavelsyran från dina lyckans tårar, och du onaner till din egen spegelbild, med pengar i hand. Du bytte in dina svenska kronor mot dollar, yen, pund och Kuwaitiska dinarer, du drar din hand i takt med musiken, det är Bach och Mozart och du älskar dig själv i raffinerade klassiska manér, du dansar under ett stjärnbanér.
Men ingen ser dig.
Men ingen ser dig.
