Det är roligt hur man ofta när man i sängen ligga och vänta på att sömnens tåg skall anlända till den ombonade perrongen därpå man i fröjd vänta börjar tänka och får lust att skriva. Lika roligt är det inte om man prövar lyckan att stiga upp och försöker skriva ned lite av det man tänkt; det som i väntan på sömnen var frodiga meningar så imponerande välformulerade har plötsligt blivit till en osammanhängande meningslös smörja man får lov att försöka tyda som vore det egyptiska hieroglyfer.

Visst är det mer än fyrahundra dagar nu sedan Sörenchan försvann… fyrahundra dagar av obeskrivbara hemskheter. Om fredagsnatten hör man ibland fjortisarnas fyllebröl eka mellan husen likt älgarnas parningsrop i skogen, och dem rör sig runt ikring buskagen, lekplatserna och husen likt förvuxna råttor, fjortisarna alltså, inte älgarna. Överallt dessa förkastliga tonårsvidunder, dessa själsligtförlamade nervvrak, sprittörstande tankeförslöade drägg; de fåtal tankar de har kretsar tvivelsutan kring ytliga kärlekshistorier och ett evigt sökande efter sex och mera sprit på lumpna krogar, där de sedan ondgöra sig över att krogarna stänger alldeles för tidigt; ”till fyra, minst!” skriker dem högljutt, även om man inte alltid hör det särskilt tydligt, ity dem är ju som bekant redigt runda om fötterna.

Privatiserande av järnvägarna… tidsfråga nu… den borgerliga pressen laddar bössan, avfyrar salvor via smutskastningskampanjer för att förmå det förslavade svenska folket att inse nödvändigheten av detta; precis så som gjordes under mitten av åttiotalet inför privatiseringen av Japans Statliga Järnvägar (Kokutetsu) av ett lika vinklat mediedrev som skrev om hur privatiseringen skulle medföra billigare resor, mera avgångar–och vad hände? Som mången gång förut steg biljettpriser med över etthundra procent, och mången lågtrafikbana avskaffades eller såldes till lokala kommuner längs dess sträckning. I England undveks just detta med avskaffade avgångar genom – just det, genom att staten betalade privata bolag för rätten att bedriva tågtrafik under perioder om fem till trettio år; och ännu idag, tjugotre år efter att Kokutetsu privatiserades, ägs de flesta av bolagen i JR gruppen av den japanska staten.

Dock så är det väl så att många av de i landet röstberättigade helt enkelt röstar på den person de tycker ”ser mest trevlig ut” eller något liknande, kanske ännu mer, ytligt. ”Verkade rolig” kanske dem säger. Jimmie Åkesson med svetten sakta ringlande ned för hans fettglansiga panna; Jan Björklund med mord i blicken predikanden om det Ryska Hotet och ”flumskolan” allt medans man inte kan slita blicken från det djuriska mörkret mellan hans framtänder, och Tvålen Renfail med hans kala hjässa som en glimmande glaciär ingenting fastnar på ens med ishacka, känslolös psykopati och sovhjärna extraordinarie. Ishacka, som Trotsky, förstår du? Hoppas att du kan din sovjetiska historia och inte låtit ditt sinne förgiftats av kapitalets lögner.

Tror jag skola förtära någon form av föda ity det i min mage uppstått en tomhet, ett sug, som måste tillfredställas om hot om vite i form av smärta.

Och snart så är det vinter.